Random...

Hur kan vänlighet försätta personer i svåra situationer?
Hur kan den totala brist på illasinnad existens i en personlighet leda till att personen i fråga försätts i tung sinnesstämning?
Om man inte får hjälpa till med något, vad ska man göra
Hur ska man kunna stänga ute någon man älskar?
Hur ska man kunna låta bli att göra sitt bästa för att någon ska må bra?

Jag kan verkligen inte det, förlåt men så är det.

Att läsa kroppsspråk...

...är enligt vissa en exakt vetenskap, men rör sig alla verkligen likadant i takt med deras känslor?
Finns det ett bestämt rörelsemönster?
Blir vi uppfostrade i detta mönster?


På t.ex. en dejt så sägs det vara lätt att tolka ifall personen man träffar tycker att man är trevlig, snygg, rolig etc. Men hade inte alla varit lugna på dejter då? Nervrositeten hade väl inte varit något problem?
Redan där har vi ett klart bevis på att det inte finns något specifikt rörelsemönster.
Jag menar, vem är inte nervös inför en dejt?
Det är absolut inget fel på mitt självförtroende, men jag blir ändå lite nervös.
Vissa rörelser gör vi säkert i ett specifikt mönster efter känslor, t.ex. att pilla sig i håret om man blir nervös
eller att trumma med fingrarna i bordskanten då vi är rastlösa eller otåliga. Men att det skulle finnas utförda undersökningar inom kroppspråk är för mig en stor överraskning, är inte rörelser väldigt personliga?


Att vi skulle röra oss efter våran uppfostran eller efter influens av våra föräldrar/mentorer är troligare enligt mig. Jag kan känna att jag ibland gör en rörelse som är väldigt speciell för t.ex min far eller mor. Detta är i och för sig  mestadels när jag pratar om något som jag känner starkt för eller är väldigt engagerad i. Passionsrörelser (och då menar jag inte passion i en sexuell mening) är kanske tydligare. Är det därför man lägger märke till det? Är det kanske därför jag tycker att kroppsspråket inte är en vetenskap, jag kanske inte kan läsa rörelser?

                                                                                                                                                                            Pusshajj


Kan livet bli för mycket?

Kan en människa ta på sig så mycket ansvar att man inte mår bra? Kan man utan att inse följderna åta sig så mycket att man riskerar sin psykiska och fysiska hälsa?

Jag kommer aldrig kunna det, jag är helt enkelt för lat och elak. Men folk som tar uppdrag efter uppdrag, ansvar på ansvar. De stressar sönder sig själva. Kan ens efternamn verkligen pressa en till sådana gränser? Det faktum att det går är för mig väldigt skrämmande, ett enkelt ord på bokstäver (förutsatt att man säger det grammatiskt korrekt och talar lite annorlunda) på tre bokstäver kan det rädda ens liv? Visst, livsfara är en extrem situation men det är inte att åsidose. Ta hand om er folk, för er religiösa: Söndagen ÄR en vilodag.
För er icke-religiösa: Ta en dag i veckan till att bara ta det lugnt. För er som är som jag: Ja, ni har inget problem med detta så ni kan bara göra som vanligt =P


"Det finns mer i livet än att öka farten."
Källa: Mahatma Gandhi

         


Pusshajj

Lustgården

Väldigt underhållande program, lärorikt också... De visade snuttar från nästa veckas program där en svensk gubbe och en italiensk ung man fick svara på samma fråga. Frågan var: "Hur tillfredställer du din kvinna?"
Ganska intressant att se den unga italienarens öppenhet genom svaret: "En möjlighet är att slicka hennes f***a". Medans den tråkiga gamla svensken svarade typ: "Det skiter väl jag i!"

Vill bara påpeka att det inte har något med ursprung att göra utan snarare åldern! Sen ska man ju inte dra alla över en kam... =P

             Pusshajj

Äntligen

Nu är det äntligen lov, ledig i en vecka! Gudomligt =D !

Enda nackdelen är att de jag helst vill spendera lovet med sticker iväg, skidsemestrar... *suck*
Jaja, inte för att jag inte har folk jag kan spendera lovet med och göra det till ett otroligt roligt lov men fortfarande...  Kommer sakna er folket, speciellt 2 av er!

Nä, nu ska jag röja sportlov! Ha de gytt, Pusshajj!

Nelson Mandela

"Människorna får lära sig hata och om de kan lära sig hata, kan de också lära sig älska."

En vis man och ett väldigt bra citat.

untitled song

This is exactly where I wanna be
relaxed, satisfied and oh so free
It's feeling right, just you and me
My mind is cleared and now I see

This is exactly what I wanna do
We're laying here just me and you
I wanted this and you did too
feels so good that, that we made it through

to be continued...

Speak your mind

Ikväll / Inatt pratade jag med 2 killkompisar om saker jag aldrig trodde jag skulle kunna snacka med på det sättet... Trodde inte vi var funtade på samma sätt helt enkelt. Oj vad jag bedrog mig. Två av mina absolut närmsta killkompisar som jag inte visste att jag kunde prata med. Ignorant.

Det var väldigt skönt att kunna snacka med någon om allt. Visst jag har gjort det innan men då var det mest med problemets källa, som alltsomoftast på senare tid har varit samma lilla person. Men nu är det också uppklarat vilket är ofattbart skönt. Även om hon var lite kinkig ikväll =P (förståeligt) Men jag förstår inte riktigt vad hon vill nu. Friends with benefits, hur ska man tolka det ? Vad vill hon ha av mig ? Jaja, get back to me as soon as you read this, love ya!

dK_

John Steinbeck

"Förmågan att tänka annorlunda än i går skiljer den vise från den envise."

Måste undra...

... hur ska en nutida elev i skolan kunna motivera sig när Albert Einstein redan på sin tid sa: "Det är ett mirakel att nyfikenheten kan överleva dagens utbildning."

Bra citat från en väldigt vis man.

Äntligen fri

Jag har stått vid hennes sida, stöttat henne i alla beslut, verkligen försökt visa att hon har mig vid sin sida, som en vän. Men under hela denna tiden har jag undrat om alla mina känslor verkligen var borta? Till och med kompisar misstänkte att jag inte var helt ärlig mot mig själv.

Äntligen har jag blivit av med den läskiga förälskelsedimman, den som får en att tvivla på vad man vill, som får en att se spöken. Det var därför jag fnissade, du anar inte hur mycket det hjälpt, tack.

Far

Man väljer sina vänner men man väljer inte sina föräldrar. Är det inte så man brukar säga? Det är nu ca 2 veckor sen jag såg min kära far och då var det i 5 minuter på läktaren i Limhamns sporthall. Innan dess har jag ingen aning om hur länge sen det var. Det jag inte kan förstå är: varför?  Jag är inte arg på honom, jag älskar honom  men det är något som håller oss isär. Tidsbrist ? Hur kan jag då spendera nästan en hel dag framför datan? Vi har inte ens ringt eller sms:at varandra. Jag saknar honom... Varför gör jag inget åt det? Vad är det för fel på mig ?

-

I don’t know who you were or who you were supposed to be.

So hard to leave behind, I hope I soon can find

The way to forget and for you to forgive

How could we decide that you shouldn’t live?

Most people don’t know what we went through

If I had the chance I’d explain to you

That’s a chance that I’ll never get

Don’t know what I would say if we’d actually met

We had out time, it’s done, we’re through

But never forget, I’ll always love you.


 

dK


Älskar lappar =D

Vaknade vid 1 idag och gick ut i köket, där låg världens mest underbara lapp på diskbänken! Där stod ungefär som följer: "Godmiddag! VI har stuckit till Tomelilla och kommer inte hem förrän imorgonkväll... Här har du pengar till mat men där finns nog mat i kylen. Ring om det är nått, Mamma och Mats".

Vad
säger man? Jag sa iallafall, FAN VA GYTT ! Det blir party party @ dK:s ikväll, och de har ju en tendens att gå villt till =P

Pusshajj