dk4

    Det nya året bör känna sig välkommet, väldigt välkommet. En ny start, dags att ta tag i sitt liv på allvar. Skolan, privatlivet och innebandyn ligger överst på listan. Känns otroligt konstigt att så mycket, som faktiskt hänt under 2006, hänt under ett enda år, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar...  
   
    Jag ska faktiskt börja anstränga mig i mina studier för ärligt talat, det har jag INTE gjort fram tills nu. Jag har insett att det faktiskt handlar om min framtid (fan vad jag kände mig dum att det tog så lång tid för mig att inse det =P ).

    Det som kommer först är dock privatlivet! Ta hand om mig själv och mina vänner, speciellt vännerna för de behöver mig bättre än vad jag själv gör. Saker ska tas itu med och en del antagligen ganska jobbiga samtal kommer förekomma och jag kommer välkomna dem med öppna armar!

    Innebandyn är egentligen inte så viktig men jag har kul på träningar och på matcher så jag kommer fortsätte med förnyad kraft! Denna säsongen har inte varit den bästa men det ska vi ändra på, dags att rycka upp oss grabbar och vi börjar med Gothia! Malmhaug IBK hj18 ska iväg och äga Göteborg, stackars alla Glen:ar =P.

    Innan jag går och blir alltför seriös så kommer nyårsfesten, och vilken fest sen! Som det är nu ligger tjej-kille ration på lite mer än 2 tjejer per kille ;) och DET, det är najs!

    Jag har haft kompisar som viljat eller försökt ta livet av sig. Fortfarande blir man lika chockad varje gång man får reda på att något sådant hänt någon man känner, än värre blir det när man inser att det är en person man trodde man kände ganska väl. Min föredetta flickvän klargjorde väldigt tidigt i vårt förhållande att hon hade gjort en del dumma grejer tidigare i sitt liv. Mitt instinktiva svar var: "Alla har ett förflutet, det är inget man kan ändra på nu."

    Hon lyckades ändra på sitt förflutna. Hon gjorde det förflutna till sin nutid och där satt jag, en snäll liten pojke från Limhamn som tvingades leva i en värld jag inte trodde fanns. Då ställer ni er säkert frågan: "Varför lämnade du inte bara henne?" När någon säger t.ex: "Du är det enda jag älskar, utan dig skulle jag dö" Mental fotboja på hög nivå! Speciellt eftersom jag kände till hennes förflutna och visste vad hon var kapabel till.

    Jag blev kär i den snällaste, sötaste, smartaste och mest omtänksamma person man kan tänka sig. Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Hon återupptog sitt tidigare liv, ett liv som jag inte var villig att leva. Men tro mig, jag försökte! Försökte förstå, försökte ändra, försökte allt jag kunde komma på, inget hjälpte. Den personen jag blev kär i var borta, helt försvunnen.

   

   

    De senaste två dagarna har varit väldigt omtumlande. Gamla sår har slitits upp, mer eller mindre frivilligt. Jag fick konkreta bevis på att även solen har sina fläckar, som hon själv valde att uttrycka sig.  Jag kom närmre en kompis tack vare lika upplevelser och sist men inte minst kom jag även närmre en väldigt söt & snäll ung kvinna (tänkte skriva tjej men hon är för mogen för att kallas det).

     Detta är faktiskt ett personligt meddelande till den ovannämnda "Solen". Fröken "Jag är inte rätt person att prata med om detta". Jo gumman, det är du. Jag lärde känna en annan tjej som fungerar precis som dej ett år innan vi träffades. Ni bryr er mer om andra än om er själva. Jag har nu fått de två mest underbar tjejer som mina vänner, ni betyder mer för mig än allt annat i världen! Det känns sjukt att säga att vi träffades för ca. 4-5 månader sen. Så mycket som vi har hunnit med. Men allt har lett till vad jag ser som en underbar vänskap. Jag kan inte säga mer än: Tack!

    Vissa saker händer utan att man kan förstå varför. "Tänk om" har gått genom mitt huvud tusentals gånger dessa dagarna (inget att rekommendera). Ändra betoning på det hela så blir det väldigt mycket bättre. "Tänk om jag hade..." eller "Tänk om hon tyckte..." är inget bra tankesätt. Saker händer, dessa händelserna har konsekvenser, varesig man vill eller inte. Saker som kan vara av större eller mindre vikt. Däremot "Tänk om" i betydelsen "ändra tankesätt" är så mycket bättre. Jag menar, hur många gånger var inte Einstein tvungen att "tänka om" (d.v.s ändra tankesätt) innan han kom på att E=mc² ? Då snackar vi ändå om Einstein, nog för att han var galen men ingen kan säga att han inte var smart! (undrar om det finns nått samband mellan intelligens och mental ohälsa? För jag håller fan på att bli galen =P )

    Ett tips till alla föräldrar som eventuellt skulle läsa detta: Sätt er ner och fråga hur era barn egentligen mår. De kommer svara "bra" eller "skit du i det!" men, (och här kommer det viktiga!) de kanske då inser att de kan prata med er. Jag skulle aldrig få för mig att snacka med min morsa eller farsa om mitt privatliv. (Vilket i och för sig är ganska roligt med tanke på att det var de som gav mig ett privatliv...) Men å andra sidan har de aldrig satt sig ner och frågat. Nu är det i.o.f.s så att min mamma är skrämmande lik Gudrun Schyman och min far är långsint, envis, gråhårig och gammeldags. Jag menar ärligt talat, vem vill ha känslosnack med Gudrun Schyman och en smalare variant av Göran Persson? Feministiska sossar är INTE min specialitet =P