dk4

Första dagen på YA. Sitter på tåget nu (och har gjort de senaste 40 minuterna). Klockan är 06.50. Kaffe har druckits, mackor har ätits och kroppen har duschats. Inget av det har gjort mig piggare. Jag ÄR ingen morgonmänniska. 

Dock är jag väldigt spänd över att få praktisera lite journalistik. Jag har ett och annat knäck i huvudet och redan igår kollade jag upp lite på nått av dem. Det är lite svårt att komma in i lokaltänket när man inte har den blekaste hur det “lokala” i Simrishamn ser ut. Men det ska nog gå bra, jag pratar ju nästan i ingresser redan.

Tåget skrämde precis livet ur mig. Det stannade i Tomelilla och stod där en stund. Sen, all of a sudden, vänder det och börjar åka tillbaka! Men alla andra sitter kvar som om det vore världens mest naturliga ting så jag antar att det brukar göra så. Ehh... Creepy! Blev ju alldeles kallsvettig. Nerver och tåg som inte uppför sig som brukligt är inte någon bra kombination. Jävla skånetrafiken! (Tåget verkar dock vara i tid...)

Peace!

En man satt på ett kafé. En helt vanlig man med en aning udda åsikter om det mesta. När han satt och kliade sig i sitt stora röda skägg funderade han över hur kaffet han drack hade ställt sig till den rådande finanskrisen. Denna tanke bollade han fram och tillbaka i ungefär en halvtimme tills han såg sin bordsgrannes kopp, med någon extravagant kaffesort i, och föreställde sig de två kaffekopparna disputera både finanskris och invandrarpolitik i Rosenbad. I ren “liftarens guide”-anda måste jag nu poängtera att den här mannen inte har någonting med fortsättningen att göra. Han bara råkade sitta på ett fik, ensam med sina tankar. I samma anda bör också nämnas att i mannens moderiktiga väska låg en handduk.

Ungefär såhär långt brukar jag komma när jag försöker skriva av mig en massa saker. Visst, rolig läsning för vissa invigda, men sällan en start på något projekt.

Jag är dock helt övertygad att mina skara trogna blogg-läsare suktade efter just ett sådant här intetsägande inlägg.

That's all folks!