Far

Man väljer sina vänner men man väljer inte sina föräldrar. Är det inte så man brukar säga? Det är nu ca 2 veckor sen jag såg min kära far och då var det i 5 minuter på läktaren i Limhamns sporthall. Innan dess har jag ingen aning om hur länge sen det var. Det jag inte kan förstå är: varför?  Jag är inte arg på honom, jag älskar honom  men det är något som håller oss isär. Tidsbrist ? Hur kan jag då spendera nästan en hel dag framför datan? Vi har inte ens ringt eller sms:at varandra. Jag saknar honom... Varför gör jag inget åt det? Vad är det för fel på mig ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback