Ingenting.
En man satt på ett kafé. En helt vanlig man med en aning udda åsikter om det mesta. När han satt och kliade sig i sitt stora röda skägg funderade han över hur kaffet han drack hade ställt sig till den rådande finanskrisen. Denna tanke bollade han fram och tillbaka i ungefär en halvtimme tills han såg sin bordsgrannes kopp, med någon extravagant kaffesort i, och föreställde sig de två kaffekopparna disputera både finanskris och invandrarpolitik i Rosenbad. I ren “liftarens guide”-anda måste jag nu poängtera att den här mannen inte har någonting med fortsättningen att göra. Han bara råkade sitta på ett fik, ensam med sina tankar. I samma anda bör också nämnas att i mannens moderiktiga väska låg en handduk.
Ungefär såhär långt brukar jag komma när jag försöker skriva av mig en massa saker. Visst, rolig läsning för vissa invigda, men sällan en start på något projekt.
Jag är dock helt övertygad att mina skara trogna blogg-läsare suktade efter just ett sådant här intetsägande inlägg.
That's all folks!
Ingen anledning till oro sålänge man vet var man har sin handduk!
Dude, wtf? men som du säger, rolig läsning...