dk4

    De senaste två dagarna har varit väldigt omtumlande. Gamla sår har slitits upp, mer eller mindre frivilligt. Jag fick konkreta bevis på att även solen har sina fläckar, som hon själv valde att uttrycka sig.  Jag kom närmre en kompis tack vare lika upplevelser och sist men inte minst kom jag även närmre en väldigt söt & snäll ung kvinna (tänkte skriva tjej men hon är för mogen för att kallas det).

     Detta är faktiskt ett personligt meddelande till den ovannämnda "Solen". Fröken "Jag är inte rätt person att prata med om detta". Jo gumman, det är du. Jag lärde känna en annan tjej som fungerar precis som dej ett år innan vi träffades. Ni bryr er mer om andra än om er själva. Jag har nu fått de två mest underbar tjejer som mina vänner, ni betyder mer för mig än allt annat i världen! Det känns sjukt att säga att vi träffades för ca. 4-5 månader sen. Så mycket som vi har hunnit med. Men allt har lett till vad jag ser som en underbar vänskap. Jag kan inte säga mer än: Tack!

    Vissa saker händer utan att man kan förstå varför. "Tänk om" har gått genom mitt huvud tusentals gånger dessa dagarna (inget att rekommendera). Ändra betoning på det hela så blir det väldigt mycket bättre. "Tänk om jag hade..." eller "Tänk om hon tyckte..." är inget bra tankesätt. Saker händer, dessa händelserna har konsekvenser, varesig man vill eller inte. Saker som kan vara av större eller mindre vikt. Däremot "Tänk om" i betydelsen "ändra tankesätt" är så mycket bättre. Jag menar, hur många gånger var inte Einstein tvungen att "tänka om" (d.v.s ändra tankesätt) innan han kom på att E=mc² ? Då snackar vi ändå om Einstein, nog för att han var galen men ingen kan säga att han inte var smart! (undrar om det finns nått samband mellan intelligens och mental ohälsa? För jag håller fan på att bli galen =P )

    Ett tips till alla föräldrar som eventuellt skulle läsa detta: Sätt er ner och fråga hur era barn egentligen mår. De kommer svara "bra" eller "skit du i det!" men, (och här kommer det viktiga!) de kanske då inser att de kan prata med er. Jag skulle aldrig få för mig att snacka med min morsa eller farsa om mitt privatliv. (Vilket i och för sig är ganska roligt med tanke på att det var de som gav mig ett privatliv...) Men å andra sidan har de aldrig satt sig ner och frågat. Nu är det i.o.f.s så att min mamma är skrämmande lik Gudrun Schyman och min far är långsint, envis, gråhårig och gammeldags. Jag menar ärligt talat, vem vill ha känslosnack med Gudrun Schyman och en smalare variant av Göran Persson? Feministiska sossar är INTE min specialitet =P